Allt beror på plantornas ålder, sort, hälsa, täthet, vattentillgång under fruktsättning och tillväxt, rikligt mednäringsämnen i jorden, förekomst av bin vid blomningstidpunkten osv. osv. Men naturligtvis kan man frestas att göraen sådan uppskattning, med en viss approximation. Om vi antar att en god avkastning från en produktionsplantage,där t.ex. 50 000 plantor växer på 1 hektar, är t.ex. 25 ton/ha, innebär det att man i genomsnitt samlar in 0,5 kg fruktfrån en planta. Om vi alltså planterar 500 jordgubbsplantor på en yta av 100 kvadratmeter, använder friska plantor,inte låter vår gröda bli ogräsbevuxen eller torr, inte glömmer bort gödsling och skydd (helst med hjälp av biologiskapreparat), så kan vi teoretiskt sett räkna med en avkastning på 250 kg. I praktiken kan den vara ännu högre, men omvi försummar något viktigt element kan den bli ännu lägre.
HUR MÅNGA ÅR KAN MAN ODLA JORDGUBBAR PÅSAMMA PLATS?
I genomsnitt tre till fyra år. Längre tid än så är inte meningsfullt. Det beror på flera faktorer: Markförhållanden – pålättare men bördiga, humusrika och genomsläppliga jordar håller sig jordgubbarna längre än på kalla, tunga ochblöta jordar.Sort – vissa sorter är mer motståndskraftiga mot jordnematoder och sjukdomar i rotsystemet (t.e x .den gamla, goda Senga Sengana) och andra är mindre motståndskraftiga. De mindre motståndskraftiga är vanligtvisefter 3 år (och ibland även efter 2 år) endast lämpliga “för plöjning”. Mer motståndskraftiga sorter kan bära frukt påen plats i 4 år, och ibland till och med 5 år. graden av ogräsangrepp – på de tomter som inte förberetts omsorgsfullt,dvs. starkt övervuxna med krasse och andra besvärliga ogräs är det inte värt att bry sig om. Det är bättre att t.ex.efter 2 år ta bort denna odling och plantera nya jordgubbar på en annan, bättre förberedd plats
JORDGUBBSODLING
Detta är utan tvekan den trevligaste perioden i hela “produktionsprocessen” och som om det vore kronan på verket;-). Särskilt lyckliga är de första jordgubbarna – de största och sötaste (åtminstone verkar det så).Jordgubbar börskördas ganska regelbundet, så att inga övermogna frukter blir kvar på buskarna, som lätt kan “fånga” gråmögel ochdärmed bli en infektionskälla för de återstående, friska frukterna. I ovanstående text har jag alltid hänvisat till en ytapå 100 m2 (gödsling, besprutning, plantering osv.). Om du är ägare till en jordgubbs-“plantage” med en sådan ytaoch du lyckas genomföra allt (eller åtminstone det mesta) av ovanstående i din praktik, tror jag att du bör skördaminst 300 kg fina jordgubbar, vilket jag uppriktigt önskar dig (per hektar skulle detta vara 30 ton).
HUR BEVATTNAR MAN JORDGUBBAR?
Om du inte har möjlighet att vattna jordgubbar är det bättre att inte plantera dem alls. Vatten är den viktigaste faktornsom påverkar fruktens storlek. Jordgubbar i det så kallade vegetativa stadiet, det vill säga under perioden med blad-och rhizomtillväxt, har inte ett överdrivet vattenbehov, men under perioden med tillväxt och mognad av fruktenförändras situationen dramatiskt. Om vi under denna period råkar torka ut plantorna (och brist på nederbörd i juni äringet ovanligt) kan effekten av detta bli ömklig: frukterna kommer att börja krympa och i en extrem situation kommerde att likna skogsjordgubbar snarare än jordgubbar. Alla våra ansträngningar att plantera plantorna och ta hand omdem senare kommer att ha varit förgäves. Vi får inte låta detta hända. Låt oss vattna dem underfruktodlingsperioden. Och sanningen att säga spelar det ingen roll i vilken form vi förser dem med vatten (med slang,vattenkannor, sprinkler eller droppbevattning), så länge vi inte får slut på det i detta så kallade kritiska ögonblick.
VAD, HUR OCH NÄR SKA MAN GÖDSLA JORDGUBBAR?
Jordgubbar och smultron är inte särskilt glupska växter, men utan matning kan det inte vara fråga om en lyckadskörd. Jordgubbar växer vanligtvis på samma plats i flera år, så liksom alla fleråriga växter måste de gödslas i vissaskeden. innan man sätter upp planteringen (jag skrev om det ovan) är grunden för gödsling att sprida organiskagödselmedel (gödsel, kompost), som ska förse jordgubbarna med basnäringsämnen (särskilt P, K, Ca och Mg) i tvåeller till och med tre år. Enligt min åsikt (men även enligt många experter i branschen) är detta dock, med tanke påden långa underhållsperioden för planteringen, otillräckligt. Det är därför nödvändigt att gödsla jordgubbarnaytterligare under de följande åren. Därför rekommenderar jag att man varje vår, så snart som möjligt efter vintervilan,sprider ut ett av de gödningsmedel som är avsedda för jordgubbar i en mängd på 1,5-2,5 kg per 100 m2.Sammansättningen av dessa gödselmedel återspeglar vanligtvis jordgubbsplantornas gödningsbehov i form av såkallade makroelement, men det finns också många mikroelement som verkar på växterna på samma sätt somvitaminer verkar på våra kroppar. Låt oss inte försumma vårgödsling av jordgubbar. Naturligtvis kan alla som är för”eko-” och “biogödsel” använda naturliga organiska gödselmedel i stället för mineralgödsel, till exempel det nyligenpå modet uppkomna biohumus eller guano. på samma sätt är det lämpligt att efter skörden mata jordgubbarna medsamma, eller en något mindre dos av samma gödselmedel som på våren. Jag rekommenderar att dessagödselmedel används så snart som möjligt efter skörden. Kvävet i dem kommer att stimulera jordgubbsplantorna tillstark vegetativ tillväxt och de andra makro- och mikroelementen kommer att hjälpa dem att generera ett stort antalblomknoppar, vilket kommer att avgöra mängden avkastning under nästa odlingsår.Experterna är oense om höstgödsling av jordgubbar. Vissa säger: mata, andra – tvärtom,att det är meningslöst. Medhänsyn till den växande populariteten av sorter från varmare länder än vårt är jag dock benägen att tro atthöstmatning med ett av de typiska gödselmedlen före vintern, dvs. utan kväve, men med en hög koncentration av lättassimilerbart kalium och fosfor inte kommer att skada jordgubbarna.Detta kommer att hjälpa växterna att förbereda sigför vintervila och öka deras frostbeständighet, eftersom det är värt att komma ihåg att fosfor- och kaliumgödsling ökarkoncentrationen av salter och sockerarter i växtcellerna, vilket orsakar en ökning av cytoplasmdensiteten och avsevärtminskar fryströskeln för cellsaft.